Pysselmaja

Trots att Alvin trivs väldigt bra på dagis har han haft det riktigt kämpigt på eftermiddagarna nu i höst. Han har av någon anledning blivit hysteriskt ledsen och har vissa dagar varit helt otröstlig tills vi kommit för att hämta honom. Både vi och lärarna har försökt förstå vad det beror på. Nu verkar det som att det är när avdelningarna slås ihop klockan 16 och de större barnen kommer som han blir så ledsen. Varför vet vi fortfarande inte. Dessutom har det varit så att lärarna från den andra avdelningen inte har fått trösta eller ens komma nära honom, så de dagar det inte varit någon från hans avdelning kvar har han gråtit i en dryg timma när vi hämtat honom. Riktigt tufft för alla inblandade.

Sedan några veckor tillbaka, då vi började förstå vad som gjorde honom ledsen, försöker jag pussla ihop min arbetstid så mycket det bara går för att kunna hämta honom så tidigt som möjligt, särskilt på torsdagar då ingen av hans lärare är kvar till stängning. Det är ett fasligt pyssel ibland eftersom Peter har så långa dagar när han jobbar i Torsås, men jag hoppas förstås att det ska göra Alvin lite tryggare.

De senaste dagarna har han i alla fall varit glad över att få gå till dagis på morgonen, så kanske, kanske börjar vi se en ljusning!