Pysselmaja

Vårens renovering och sommarens bebisäventyr har gjort att pysselsakerna inte varit särskilt flitigt använda på sistone. Men häromdagen när lill-prinsen tog sig en tupplur tog jag fram dem och knåpade ihop ett kort. Förhoppningsvis kommer det bli mer av den varan framöver.

En liten utmaning... imitera den här sov-stilen den som kan!

Jag tycker inte att jag gör mycket annat än att ge vår son mat. Men trots det är han en liten tunnis som går upp i vikt långsamt. Enligt BVC ska det inte vara någon fara, vissa barn är visst lite tröga i starten. Vi fortsätter helt enkelt gödningen och hoppas att det gett resultat när vi ska på extra vägning på torsdag.

Så länge han verkar nöjd med sin tillvaro tänker jag inte oroa mig alltför mycket.

Igår fick vi för oss att vi skulle ta en sväng ner till stranden. Jag såg framför mig hur jag skulle kunna lapa lite sol och kanske åtmnstone få lite fräknar efter en hel sommar inomhus. Peter hoppades nog på att kunna läsa en kvällstidning och kanske slumra lite i solstolen.

Det vi inte hade tagit med i beräkningen att vår lille chef kunde ha andra planer. Efter nästan två timmars ammande och vyssande i skuggan var jag tämligen frusen och vi bestämde oss för att avbryta projektet. Några nya fräknar blev det alltså inte, men på något sätt var det ändå mysigt att göra en liten utflykt med familjen.

Idag har Alvin haft barnvakt för första gången. Hans farmor och farfar ville komma förbi en sväng och Peter passade på att fråga om de hade lust att vara själva med honom en liten stund, och det sa de inte nej till =). Vi passade på att åka runt till lite olika butiker för att leta efter ett passande kakel tll köket. I tredje butiken hittade vi vad vi sökte, så nu är det beställt och kommer förhoppningsvis att vara på plats snart.

Både Alvin och barnvakterna verkade nöjda när vi kom tillbaka, så då kan vi inte vara annat än nöjda heller (även om vi hann sakna honom lite!)

Vi får en del kommentarer om Alvins hår. Det är tydligen inte så vanligt att nyfödda har mer än några tunna strån. Men vi är inte särskilt förvånade över frisyren han begåvats med. Spana in hur hans mor såg ut för ganska exakt 30 år sedan.

Händerna är inte stilla många sekunder när man är vaken.

Det var inte helt enkelt alla gånger att hitta kläder som passade när magen var betydligt större än normalläget. Tyvärr är det inte så mycket enklare nu. Alla graviditetskilona är borta, men de jag har kvar sitter inte riktigt på samma ställe som de gjorde innan. Detta innebär att jag kan ha en del (men långt ifrån alla!) av mina gamla kläder, vilket ju är bra. Men en del av dem som passar är tyvärr inte lämpade för ammning ett antal gånger varje dag.

Idag har jag i alla fall gått igenom garderoben och plockat ut de plagg som passar och är användbara i dagsläget. Ett digert arbete som synes.

Idag fyller jag år, och vi har nog haft århundradets stillsammaste 30-års firande. Mamma och pappa var förbi en sväg i eftermiddags och ikväll har vi ätit middag med tända ljus och jag har smuttat på ett glas vin.

Uppvaktning och presenter har faktiskt känts helt ointressant i år. Jag fick ju den allra finaste presenten förra veckan!

Igår blev Alvin en vecka gammal. För att föreviga denna händelse skyndade vi oss att ta några foton på förmiddagen när han både var vaken och ren från kräk-fläckar. Han sover mest hela tiden, men ibland får man alltså se hans fina ögon!

Det var en väldigt skön kväll så jag passade på att gå ut och kolla till trädgården lite. Den har av naturliga skäl inte fått så mycket uppmärksamhet på sistone. Till min stora fasa upptäcker jag att en mördarsnigel hänger på en av tomatplantorna och mumsar i sig av dess blad. Jag som hela tiden trott att vi haft en snigel-fri trädgård fick plötsligt på mig andra glasögon och upptäckte genast fler. Hua!


Efter den här veckan kan jag alltså lägga till både "mamma" och "snigeljägare" i min titelsamling.

I går vågade vi oss ut på en första utflykt, bortsett från återbesöken på BB. Alvin behövde fler tröjor/bodys och lite andra saker och jag tänkte först smita iväg en snabbis för att fixa detta på stan. Men Peter var inte helt bekväm med att mjölkfabriken skulle vara så långt ifrån hans son som en shoppingrunda på stan skulle innebära, så de hängde på. Det gick jättebra och Alvin sov sig igenom hela shoppingrundan, trots att vagnen ristade så mycket att han låg och hoppade däri (hela Kalmar centrum har kullerstensbeläggning!)

Igår var Alvins mormor, morfar, farmor, farfar och gammelfarmor här på ett litet kalas. Det var roligt att det verkligen blev ett kalas av det, för det är ju faktiskt något att fira när en ny person kommer till världen. Naturligtvis fick han en massa fina presenter som vi är väldigt glada över. Men det bästa är ändå att förstå att det är så många fler än vi som kommer att älska honom och vara viktiga i hans liv.

Alvin Ericsson, tröttaste killen i stan!



(Tätt följd av Mamma Ericsson)

Igår klockan 09.47 fick vi äran att bli föräldrar till en fantastisk liten son. Han var 52 cm lång och vägde 3665 g. Vi är nu åter i hemmets lugna vrå där allt är precis som vanligt men ändå så totalt förändrat. Lite trötta, lite omtumlade, men mycket lyckliga!

En lagom krävande aktivitet för mig just nu är att välja ut och redigera foton som ska hamna i bröllopsalbumet jag köpte förra veckan. Att sitta och titta på gamla foton ger ju helt klart perspektiv. Just nu känns det som att det alltid har sett ut som att jag svalt ett bowlingklot, men kolla - när jag gifte mig hade jag uppenbarligen platt mage! :-D

De senaste dagarna har jag känt mig allt annat än god form. Jag har haft ont i princip hela kroppen och energinivån har varit väldigt låg. Projekt större än att flytta sig mellan TV:n och datorn har känts gigantiska. Jag undrar just om det här är naturens sätt att få mig att tycka att en (smärtsam) förlossning är något att längta efter?!

Jag var lite rädd att leveransen och monteringen av vår nya (rätta) bänkskiva skulle sammanfalla med vårt barnafödande. Men så blev lyckligtvis inte fallet! I fredags var IKEA-bilen här och levererade skivan och idag på förmiddagen har jag haft sällskap av två hantverkare som monterat dit den. Bänkskivan är alltså äntligen på plats!

Nu återstår naturligtvis att kakla väggen bakom, men vi har bestämt oss för att vänta med det tills barnet är utanför min kropp och vi har fått någon form av rutin på det nya livet. Har vi väntat så här länge kan vi lika gärna vänta några veckor till.

Efter lördagens oväder var det återigen fint väder, men betydligt svalare igår. Vi tog en sväng ut till Stensö camping där vi köpte glass och promenerade runt lite. Det var jätteskönt att kunna vara ute och röra lite på sig utan att behöva vara rädd för värmeslag!

Senare på dagen kom mamma och pappa förbi. Vi hann med att klämma i oss både fika och pizza och att prata en del om bebisar. Innan de begav sig hemåt tvingade jag pappa att ta några foton av oss, tänkte att det kune vara kul att kunna visa vårt barn om några år =)

De senaste dagarna har jag mest förskansat mig hemma i huset för att inte drabbas av värmeslag. Men min uppmärksamme make la märke till min något låga sinnesstämning och bjöd ut mig på lunch igår! Så jag grävde djupt i garderoben för att hitta något som jag såg anständig ut i och begav mig ner till stan. Lunchen var väldigt trevlig, även om den var över fort.

När jag ändå var nere i stan trotsade jag hettan och tog en liten shoppingtur. Jag fick fatt på en hel del bra och fina saker trots att energin inte var på topp.


Bland annat ett fotoalbum som jag tänkte sätta in våra bröllopsfoton i (hrm, det är snart 2 år sedan de togs...), en burk Body Butter i reseformat som jag tänkte packa ner i BB-väskan och ett par jättesöta shorts i stl 50-56 (är de inte unisex på ett genialiskt sätt?!)

Igår var det återigen galet varmt. Men på eftermiddagen kom det lite åska och några droppar regn, vilket innebar att temperaturen sjönk lite grann. Under tiden det fortfarande var mulet passade jag på att lyxa till det lite genom att duka upp lite fika till mig själv ute på altanen. Det går nämligen inte att sitta där när solen ligger på, det blir som en bastu!

Nu måste jag bara få klaga lite. Det är helt galet varmt och det finns ingen reträttplats någonstans. Vi har 27 grader i vårt svalaste rum här hemma. Jag blir så himla dåsig och orkar absolut ingenting. Idag har jag spenderat eftermiddagen sovandes på soffan, men det blir man ju egentligen bara ännu tyngre i huvudet av. Till råga på allt sitter alla kläder som korvskinn och klibbar fast på kroppen. Det är nog allt lite synd om mig...

Även om det känns väldigt avlägset ibland så är det faktiskt så att innan den här månaden är över så har vårt barn sett dagens ljus! Om h*n är punktlig är det 12 dagar kvar, men sånt vet man ju aldrig. Jag ser i alla fall med skräckblandad förtjuning fram emot det som väntar.