Pysselmaja

Härom veckan kom vår söta granne in med en skål äpplen som hon inte orkade ta sig an. Dem förvandlade jag (med hjälp av Alvin) till en plåt med äpplerutor och en gryta med kräm. Det kändes fint att kunna göra något gott av sådant som annars skulle kastats!

 

Jag har klurat ett tag på vad jag skulle fota på temat stilleben, men har insett att verkligheten är den att vi inte har några. Varje försök att piffa lite här hemma slutar med att alla sakerna förflyttas och förvandlas till leksaker. Därför skiter jag i det just nu. Ingen bild alltså...

Solsken, klar höstluft, mellanmål ute på en lekplats. Sådana här stunder tänker jag att jag borde vara föräldraledig för evigt.

 

 

Som en del av er uppmärksammat har jag på sistone snöat in på virkning. Den största fördelen med det är att det är väldigt lättillgängligt. Det går snabbt att plocka fram och sätta igång och lika snabbt att lägga undan igen när annat pockar på uppmärksamheten. Väldigt praktiskt när man har två små pojkar som kräver sitt! Mitt senaste alster är Axels mössa.

 

Idag är det vår träbröllopsdag, vilket betyder att vi varit gifta i fem år. Av en händelse kom jag att tänka på att vi i vårt festprogram hade en punkt där vi spådde vår framtid om just fem år. Det såg ut så här...

 

Jag:  Har jag ett givande jobb och bor med min familj i ett litet hus.

Peter: Har jag ett jobb inom IT, en fru, hus och barn.

 

Inga vilda gissningar precis, men de har ju visat sig stämma!

 

 

 

Hösttider är tetider! Efter ett besök på stan i veckan fick jag med mig den här påsen hem. Eftersom jag ännu inte kommit till att tömma över innehållet i en burk sprids en härlig väldoft i köket just nu.

 

Jag vet inte vart tiden tagit vägen, men hux flux har en vacka passerat. Den sista av vardagsbilderna kommer därför här.

 

Idag fick det bli en hemmafixardag. Bland annat har symaskinen varit framme en vända.

 

Det vackraste jag vet är att se dig när du sover.

 

Idag har Axel och jag varit ute på en riktig långpromenad. Vädret var helt perfekt för det. Målet var en filtloppis med barnsaker utanför en öppen förskola i stan. Vi kom dock hem tomhänta eftersom ingen sålde kläder i pojkarnas storlekar. Men 13 kilometers promenad gav fin motion och mycket D-vitaminer!

 

Idag har jag roat mig med att inventera och sortera pojkarnas garderober. De växer fort de små liven!

 

Jag virkade en mössa till Axel härom veckan. När Alvin såg det ville han såklart också ha en. Den skulle vara blå. Eftersom jag inte hade nåt bra garn hemma fick han följa med till garnaffären och välja själv. Väl i affären ville han inte ha något annat än rosa. Om han inte hela tiden innan sagt blå hade jag självklart köpt det rosa, men nu enades vi till slut om dessa. Hoppas han inte hinner ändra sig igen innan mössan är färdig.

 

Just nu vore min drömresa ett par veckors sol och bad tillsammans med min familj. Vi skulle bo på ett fint hotell med ett härligt poolområde och schysst mat. Det skulle finnas barn-klubb så att Alvin fick leka av sig några timmar per dag samtidigt som vi andra kunde slappa lite. Självklart skulle vi ha all-inclusive, och tillgång till en tränings/spa-avdelning. Det skulle vara sol vare dag och 28-30 grader i luften på dagarna. Det bästa av allt vore om vi kunde teleportera oss dit så vi slapp själva resandet!

 

Eftersom detta är just en drömresa har jag så klart inga foton. Men en bild från förra årets superhärliga Mallis-vecka kan jag bjuda på.

 

Inspirerad av fotoutmaningen jag deltar i (och borde varit klar med) tänkte jag dokumentera min vardag genom att publicera ett foto per dag i en vecka. Planen för idag var att vi skulle cykla/promenera till en lekplats en bit bort, men vi kom aldrig dit. Dagens foto blir istället det här.

 

Vad ska man säga? Det var varmt för att vara september. Dagens "Nej-kvot" var i princip fylld. Han hade roligt.

 

Idag blev lillebror fyra månader. Det uppmärksammade vi genom att låta honom smaka lite potatismos. Han var nyfiken, men väldigt skeptisk. Det är tur att vi har några månader på oss att öva innan det är dags att börja gå över till fast föda!

Vår livs hittills bästa investering, sedd från ovan. Vi betalade 80 kronor för den förra våren och det har blivit galet många timmars användning sedan dess (och det kommer sannolikt bli många fler).

 

Varför tillverkar man halkstrumpor till små bebisar?

 

Träning är livsviktigt för att hålla framtida sjukdomar borta. Men om det vara vore för det är jag inte så säker på att jag skulle träna särskilt mycket. För mig är det en förutsättning för att orka med vardagen, vare sig det handlar om stillasittande på jobbet eller att bära runt på små pojkar. Nu när jag är hemma hela dagarna är träningen också ett sätt att komma ut. En kväll i veckan lämnar jag herrarna hemma och åker ner och kör ett pass på Friskis. Det är MIN stund och jag njuter i fulla drag, även om det värker i musklerna!

 

Sedan jag fick barn, och tiden därmed blev ganska begränsad, har jag också börjat uppskatta hemmaträning. En powerwalk som avslutas med några totalövningar är bra mycket bättre än ingenting.

 

Det jag berättar om här är en del av mitt och min familjs liv, med stark betoning på det positiva. Det finns såklart andra delar som av olika skäl aldrig hamnar här. Till temat "mitt kök" tänkte jag dock bjuda på en mindre smickrande detalj.

 

 

När vi renoverade köket för lite drygt tre år sedan visste vi inte hur vi skulle göra med telefonjacket bredvid spisen (vem kommer på tanken att sätta ett där??). Måtten på kaklet stämmer dåligt med storleken på det fyrkantiga uttaget. Så skulle vi pussla dit ett uttag, kakla över alltihop eller lösa det på ett helt annat sätt? Vi tänkte att vi funderar på saken och tryckte dit ett lock till en takdosa enligt "man tager vad man haver"-principen. Gissa vad som sitter kvar än idag! Kanske dags att att avrunda den här tankestunden snart och skrida till handling...

 

 

 

Någon som har lösningsförslag förresten? ;-)

Jag hann inte mycket mer än att ta och publicera "Längs vägen" bilden nedan förrän följande händer...

 

Peter plockade bort stödhjulen på cykeln som farmor och farfar kom hit med tidigare i veckan, mest för att börja öva lite. Men Alvin cyklade iväg utan dem nästan direkt! Han behöver öva lite mer på att starta, stanna och svänga. Men att cykla framåt är inga problem, inte ens över farthindren!

 

Jag antar att det är ganska tidigt att lära sig cykla, och det är förstås jätteroligt att han tagit ett så stort steg redan. Särskilt eftersom han alltid varit så intresserad av det här med cyklar. Men jag kan inte låta bli att fundera över om han verkligen är mentalt mogen för detta. Att ta hänsyn till medtrafikanter är ingen enkel sak.

Idag kom Axel äntligen på hur han ska göra för att få med sig axeln när han vänder sig. Han har varit väldigt frustrerad över det under veckan. Än så länge kan han dock bara rotera åt ena hållet, så när han sätter igång förflyttar han sig en bit.

 

Varför ligga kvar på filten när man kan rulla ut på det hårda och kalla golvet?