Pysselmaja

Julen har i år bestått av en miniturné genom Oskarshamn. Vi har gått från kalas till kalas och träffat många kära familjemedelmmar. Det har varit hur härligt som helst, men det höga tempot och livet i kappsäck tar på krafterna! Nu är vi hemma och andas ut lite samtidigt som vi passar på att tvätta och plocka och leka med de nya leksakerna.

 

Till skillnad från förra året då Axel fick "bebissaker" bestod julklapparna i år i mångt och mycket av saker de båda kan och vill leka med. Alvin lånar gärna Axels saker men har lite svårare för att låna ut sina. Det blir en pedagogisk uppgift att lösa framöver.

 

 

Peter och jag levde tillsammans ganska länge innan vi fick barn. På den tiden var det där med julpynt ganska sparsmakat. Någon stjärna i fönstret och en adventljusstake var oftast det hela, men häromdagen insåg jag att det smugit sig in ett och annat pynt de senaste åren. En hel del är förstås dagisalster och dem är jag oerhört glad över, både för att mina söner gjort dem och för att det gör hemmet mer personligt och härligt. (Den dagen de släpar hem en massa smällkarameller vet jag dock inte vad jag ska göra, det är det fulaste jag vet.)

 

Pojkarna arbetade flitigt och koncentrerat med att klä granen igår. Alvin klättrade upp i soffan för att få lite höjd på pyntet och Axel valde kulor och visade mig vilken gren de skulle sitta på. Tyvärr fick Peter och jag lite minuspoäng eftersom vi missade att testa ifall ljusslingan funkade innan vi satt upp den. Men nu lyser det fint!

 

Förra året bjöd Luciadagen på mycket snö, många minusgrader och väldigt lite sång. I år var det istället ingen snö, många plusgrader och massor med sång. Klockan sju på morgonen fick vi avnjuta luciakonserten på Alvins avdelning. Alla var så duktiga och sjöng av hjärtats lust! Jag kom på mig själv att stå och le fånigt och Axel ställde sig framför kören och dansade.

 

Efter firandet tog jag med mig barnen hem för en härlig ledig dag. Det hade ju varit mysigt med lite snö, men att kunna vara ute och leka i flera timmar utan att frysa är inte så dumt det heller.

 

Idag fyller min fina pappa 70 år och detta firade vi i lördags. Enligt hans önskemål skulle det bara vara ett litet kalas med familjen, men eftersom vi är tio (snart elva) personer blev huset fyllt ändå! Med hjälp av självutlösaren på kameran lyckades jag fånga hela gänget på bild.