Pysselmaja

Idag höll förskolan stängt på grund av planering och för ett tag sen bestämde vi oss för att ta tillfället i akt och ta en ledig höstlovsdag och hitta på något roligt hela familjen. Vi funderade bland annat över Astrid Lindgrens Värld, simhallen och leklandet. Tyvärr föll hela idén platt eftersom vi fått ägna oss åt att kurera magsjukor istället. Jag blev besviken som ett barn över detta (tur att sönerna inte hade full pejl på planerna) men insåg efter ett tag att vi inte kunde göra mer än bästa möjliga av situationen. Dagens nöje fick helt enkelt bli en stunds lek på lekplatsen utanför.

 

Axel har visat sig vara en riktig liten ordningsman. Han stänger alla dörrar som står på glänt, vill att vi öppnar dörren till sopskåpet när han hittat skräp på golvet, försöker hänga upp Alvins slängda jackor och kräver att vi sätter på korken omedelbart när vi tagit salva eller tandkräm. Idag visade jag honom alla löven som fallit från trädet bredvid lekplatsen. Självklart ville han sätta tillbaka dem i trädet.

 

 

 

 

 

Självklart har jag knåpat ihop en tavla till Alvin också. Jag gick igenom pysselförrådet och skapade efter "man tager vad man haver"-principen. Idén till den här har jag haft ganska länge, men det passade väldigt bra att göra den just nu eftersom han börjat intressera sig för bokstäver. Eventuellt kommer det någon form av siffertavla också framöver.

 

Härom dagen var vi på Rusta, mest som sällskap egentligen. Alvin fick då syn på några små hus som han blev förtjust i och propsade på att vi skulle köpa. Normalt sett är jag väldigt omedgörlig när det kommer till sådan spontanshopping, men den här gången fick jag ge honom rätt. Husen var faktiskt fina och visade sig dessutom vara små fågelbord. Eftersom vi sågat ner busken som vi brukade ha talgbollar i fick ett hus följa med hem, och jag måste säga att vi har ett väldigt gulligt fågelbord redo att serva småfåglarna i vinter.

 

 

Axel hade en minst sagt tuff start på förskolan. Han var verkligen jätteledsen mest hela tiden de första veckorna. Men efter att vi hade varit på semester började det bli bättre, och numera är det en jätteglad kille som nästan springer in på avdelningen på morgonen! Det är så härligt att se att han trivs.

 

Han visar inga tendenser till att vilja börja prata, men han har blivit väldigt duktig på att visa vad han vill med kroppsspråket. Det är nog en förmåga som han blivit tvungen att utveckla på förskolan där pedagogerna har många barn att "lyssna på".