Pysselmaja

Lördagen bjöd på fantastiskt väder med sommarkänsla. Lägligt nog hade vi planerat in demolering av altanen och grabbarna verkade ganska roade av lite hederlgt kroppsarbete.

 

Trot eller ej, men Axel har utvecklat sin vokabulär. Han säger "pappa" (om alla i familjen), "den", "datta" = jacka och "danta" = vantar. Mer eller mindre användbart..!

Axels verbala förmåga är fortfarande väldigt begränsad, men vi glädjer oss desto mer när han gör framsteg. I helgen lärde han sig till exempel att viska och är sjukt söt när han gör det!

 

Hans vokabulär består av 'titta', 'dää' och 'tff tff tff' som betyder tåg. Alvin kom dessutom härom dagen på att han säger 'atjo' när han nyser. Med god vilja är vi alltså uppe i fyra ord :-D

Julen har i år bestått av en miniturné genom Oskarshamn. Vi har gått från kalas till kalas och träffat många kära familjemedelmmar. Det har varit hur härligt som helst, men det höga tempot och livet i kappsäck tar på krafterna! Nu är vi hemma och andas ut lite samtidigt som vi passar på att tvätta och plocka och leka med de nya leksakerna.

 

Till skillnad från förra året då Axel fick "bebissaker" bestod julklapparna i år i mångt och mycket av saker de båda kan och vill leka med. Alvin lånar gärna Axels saker men har lite svårare för att låna ut sina. Det blir en pedagogisk uppgift att lösa framöver.

 

 

Pojkarna arbetade flitigt och koncentrerat med att klä granen igår. Alvin klättrade upp i soffan för att få lite höjd på pyntet och Axel valde kulor och visade mig vilken gren de skulle sitta på. Tyvärr fick Peter och jag lite minuspoäng eftersom vi missade att testa ifall ljusslingan funkade innan vi satt upp den. Men nu lyser det fint!

 

Förra året bjöd Luciadagen på mycket snö, många minusgrader och väldigt lite sång. I år var det istället ingen snö, många plusgrader och massor med sång. Klockan sju på morgonen fick vi avnjuta luciakonserten på Alvins avdelning. Alla var så duktiga och sjöng av hjärtats lust! Jag kom på mig själv att stå och le fånigt och Axel ställde sig framför kören och dansade.

 

Efter firandet tog jag med mig barnen hem för en härlig ledig dag. Det hade ju varit mysigt med lite snö, men att kunna vara ute och leka i flera timmar utan att frysa är inte så dumt det heller.

 

Precis som sin storebror har inte Axel haft någon brådska med att komma igång med det talade språket. Han är fenomenal på att använda kroppsspåket, men orden slösar han inte med precis. Det som är lite roligt med honom är att när han härom veckan smög igång sitt prat gick han direkt till en tvåordsmening, "titta dä"! Han säger faktiskt "mamma" också, men det är inget han kallar mig, utan ett allmänt uttryck för att påkalla uppmärksamhet. Vi ser med spänning fram emot nästa ord!

 

Axel har visat sig vara en riktig liten ordningsman. Han stänger alla dörrar som står på glänt, vill att vi öppnar dörren till sopskåpet när han hittat skräp på golvet, försöker hänga upp Alvins slängda jackor och kräver att vi sätter på korken omedelbart när vi tagit salva eller tandkräm. Idag visade jag honom alla löven som fallit från trädet bredvid lekplatsen. Självklart ville han sätta tillbaka dem i trädet.

 

 

 

 

 

Axel hade en minst sagt tuff start på förskolan. Han var verkligen jätteledsen mest hela tiden de första veckorna. Men efter att vi hade varit på semester började det bli bättre, och numera är det en jätteglad kille som nästan springer in på avdelningen på morgonen! Det är så härligt att se att han trivs.

 

Han visar inga tendenser till att vilja börja prata, men han har blivit väldigt duktig på att visa vad han vill med kroppsspråket. Det är nog en förmåga som han blivit tvungen att utveckla på förskolan där pedagogerna har många barn att "lyssna på".

 

... och då kan man gå ut och hitta på en massa kul!

 

Just nu har vi en prickig och en enfärgad son. Alvin inledde nämligen sommarlovet med en släng av vattkoppor. På sätt och vis är det skönt att han har det nu efterson vi ändå är "lediga", men visst är det klurigt att hitta på aktiviteter hemmavid hela dagarna. Igår roade vi oss med att baka, både med Play-doh och vanlig smet.

 

Nu väntar vi bara på att lillfisen också ska bli prickig så att vi har detta ur världen.

 

Axel kan numera gå. Om han vill förstås. I de flesta fall vill han inte, utan väljer att krypa eftersom det både är det snabbaste och säkraste sättet att ta sig framåt.

 

Så har vår älskade lilla bebis blivit en stor kille och fyllt ett år! Det har vi av olika anledningar firat i dagarna tre, med olika gäster varje dag. Det har varit helt fantastiska dagar och han har fått så många fina presenter. Tack alla!

 

Axel fick ett helt gäng med framtänder lagom till halvårsdagen. Sen dess har det inte hänt någonting i munnen, förrän nu. När ettårsdagen nalkas verkar kindtänderna ha bestämt sig för att dyka upp i grupp de också. Det ser inte skönt ut!

 

De här glada motionärerna susade förbi mig ute på gatan tidigare idag.