Pysselmaja

Vi har ganska länge (åtminstone sen i somras) pratat om att vi borde köpa Alvin en ny säng så att Axel skulle kunna få hans gamla, och därmed slippa spjälsängen som han kännts lite för stor för. Eftersom det inte varit någon akut fråga har det liksom inte hänt så mycket... Men så i måndags fick Peter och jag chans att smita iväg utan barnen till stans möbelvaruhus för att titta på soffbord (en annan sak som stått på fixa-listan ett tag). Vi hittade och beställde ett och kände oss nöjda med det. Under veckan väcktes dock tanken på att om vi ändå kommer att ha ett gammalt bord som vi inte vet vad vi ska göra med, varför inte skaffa lite fler möbler som vi inte heller vet vad vi ska göra med!

 

I lördags bar det därför av till IKEA. Lite svettigt med två energiska söner, men det gick ok och vi fick bland annat med oss en säng hem. Därefter började operation rockad! Axels spjälsäng och Alvins soffa (yey!) hamnade på altanen i väntan på bättre tider. En ny fin säng flyttades in på Alvins rum och juniorsängen hamnade på Axels rum. Både grabbarna verkar väldigt nöjda med detta!

 

Alvins sänghörna

Så har det hunnit bli midsommar. De senaste månaderna har bara rusat fram! Vi hade varken fått inbjudan till eller styrt upp någon festlighet själva, så vi firade midsommar på egen hand. Vi brydde oss inte ens om att åka iväg till någon av de offentliga festplatserna, barnen brukar ändå inte uppskatta det särskilt mycket. Vi fick i alla fall till stångtillverkning, blomplockning, kofta på - kofta av, sillunch, dans kring stången och kylslagen grillmiddag. Check på de flesta midsommarmomenten med andra ord!

 

Jag kan inte för mitt liv begripa hur folk med små barn lyckas renovera hela hus. Vi skulle ju bara fixa till altanen lite. Det tar väl ett par helger tänkte jag. Nu tänker jag att det är runt tio veckor kvar innan sommaren är slut, och jag hoppas att vi är klara innan dess. Det är visserligen ganska kul att ha ett projekt att dona med, men herregud vilken tid det tar. Tur att jag tagit lite bilder så att jag kan se att det faktiskt händer nåt.

 

Det kändes verkligen som att livsandarna vaknade till liv i helgen, och plötsligt hade vi en massa energi. Vi jympade, krattade, gödslade, rensade, planterade, pratade med grannarna, bytte ut vinterdäcken, lekte, tvättade bilen, fikade, solade och lekte lite till. Till råga på allt åkte kameran fram efter månader av nollinspiration från min sida. Tänk vad lite sol och värme kan göra!

Vi anmälde Alvin till konståkningsklubbens skridskoskola som hade terminspremiär förra helgen eftersom vi har en idé om att han skulle tycka att det är kul att åka skridskor. Det var verkligen en Bambi på hal is som vi släppte ut på isen, men efter ett tag tog sig en av ledarna an honom och han åkte faktiskt lite själv. Även om han ville åka hem innan passet var slut så verkade han tycka att det var helt ok.

 

Den här helgen vägrade han dock att åka dit. En kombination av att vi inte skulle vara med honom på isen och att han var besviken över att han inte var lika bra som de på TV (konståknings-EM) var skälen. Men när vi föreslog att vi skulle gå bort och åka lite på dämmet en bit hemifrån blev han pepp. Kanske är det där han kommer att utvecklas till en fullfjädrad skrinnare?

 

 

 

 

 

 

 

Idag fyller min fina pappa 70 år och detta firade vi i lördags. Enligt hans önskemål skulle det bara vara ett litet kalas med familjen, men eftersom vi är tio (snart elva) personer blev huset fyllt ändå! Med hjälp av självutlösaren på kameran lyckades jag fånga hela gänget på bild.

Tidigare idag var jag på ovanvåningen och donade med nåt. Nerifrån hör jag plötsligt Alvin säga "Kom Axel så går vi upp!". Mitt hjärta tog ett litet skutt av lycka. De hade ett gemensamt projekt!

 

(I flera sekunder ignorerade jag faktumet att det är en dålig idé att Axel går i trappan utan hjälp av en vuxen, och fantiserade istället om att de i framtiden leker med varandra)

Idag vaknade Alvin med feber så det var bara till att ställa in alla jobb- och förskoleplaner och ägna sig åt att skrota runt hemma istället. Jag valde att ha Axel hemma också, och visst var det emellanåt svårt att hitta på aktiviteter som kunde roa både en krasslig fyraåring och en pigg ettåring. Men lite ny kylskåpskonst fick vi till i alla fall!

 

 

 

Idag höll förskolan stängt på grund av planering och för ett tag sen bestämde vi oss för att ta tillfället i akt och ta en ledig höstlovsdag och hitta på något roligt hela familjen. Vi funderade bland annat över Astrid Lindgrens Värld, simhallen och leklandet. Tyvärr föll hela idén platt eftersom vi fått ägna oss åt att kurera magsjukor istället. Jag blev besviken som ett barn över detta (tur att sönerna inte hade full pejl på planerna) men insåg efter ett tag att vi inte kunde göra mer än bästa möjliga av situationen. Dagens nöje fick helt enkelt bli en stunds lek på lekplatsen utanför.

 

Härom dagen var vi på Rusta, mest som sällskap egentligen. Alvin fick då syn på några små hus som han blev förtjust i och propsade på att vi skulle köpa. Normalt sett är jag väldigt omedgörlig när det kommer till sådan spontanshopping, men den här gången fick jag ge honom rätt. Husen var faktiskt fina och visade sig dessutom vara små fågelbord. Eftersom vi sågat ner busken som vi brukade ha talgbollar i fick ett hus följa med hem, och jag måste säga att vi har ett väldigt gulligt fågelbord redo att serva småfåglarna i vinter.

 

 

I helgen var det återigen dags att ta en sväng till Öland och deras Skördefest. Lite av det vi inhandlade fungerar nu som höstpynt utanför dörren. Shit vad det gick snabbt från sommar till höst!

 

I helgen har vi bara varit hemma och kommit ikapp med trädgårdsfix, tvätthögar och sömnbrist. Inte jättekul - men välbehövligt emellanåt. Förra helgen spenderade vi däremot i Oskarshamn. Där bjöds det bland annat på konsert med Sean Banan och hemmapremiär för hockeylaget. Vädret var fantastiskt och förutom konserten och matchen hann vi med en shoppingrunda, fika på stan och en massa lek hemma hos farmor och farfar. Dessutom träffade vi många nära och kära!

 

Det hade bannemig varit en perfekt helg, om det inte vore för att konserten som skulle bli höjdpunkten blev allt annat än det. Alvin, som alltid varit lite rädd för djur och gosedjur, verkar ha utvecklat en regelrätt fobi för utklädda maskotar. Det fanns en sådan på scenen i början och han fick fullständig panik, trots att den var på avstånd. Efter det tappade han fullständigt intresse för konserten, som han hade sett fram emot i veckor! Rädslan tog över så fullständigt.

 

Vi hade hoppats att den här rädslan skulle minska med åren, men nu verkar det alltså ha blivit precis tvärtom. Efter lite samråd med en av hans kloka pedagoger har vi bestämt att han ska få "vila" från hela grejen ett tag. Vi ska göra vad vi kan för att undvika dessa maskotar under hösten till att börja med. Det innebär att vi får skippa i princip alla arrangemang som är riktade till barn, men det spelar ju egentligen inte så stor roll eftersom han ändå bara mår dåligt av att vara där som läget är nu.

 

Hoppsan hejsan. Den här hösten har verkligen rivstartat. Det känns som att vi med full kraft kastats in i småbarnscentrifugen där man ska klämma in lämning, hämtning, jobb, lek, föräldramöten, tvätt, gos, träning, matlagning, uppfostran och så vidare på väldigt få timmar. Vi är så klart inte helt nya på det här, men att ha två barn med olika behov tillför definitivt en dimention i vardagspusslet. Det är lätt att känna sig otillräcklig och det gäller att prioritera. De senaste veckorna har jag bland annat prioriterat bort uppdateringar på bloggen. Men nu känns det som att vi fått nån form av rytm i det här nya vardagslivet och därför tänker jag vara lite mer produktiv här framöver. För jag tycker fortfarande att det är roligt att skriva och att fotografera. Dessutom är det väldigt värdefullt för mig att ha mina inlägg om ditten och datten att gå tillbaka till och minnas ibland. För livet i centrifugen går fort, och snart är mina små pojkar inte små längre.

Den här veckan har varit den första "riktiga" vardagsveckan efter sommaren. Jag och Peter har jobbat och barnen har varit på förskolan. Det har varit en intensiv och ganska tuff vecka. Axel inledde veckan med att vara jätteledsen, mer eller mindre hela dagarna. När jag hämtade honom på eftermiddagarna kändes det som en klen tröst att de sa att han varit glad ibland. Han hade också svårt att komma till ro för att sova middag, vilket inte gjorde saken bättre. Lyckligtvis gick det bättre de sista dagarna innan helgen.

 

Alvin har i och för sig tyckt att det varit roligt på den nya avdelningen, men han har både ramlat och slagit i näsan så att blodet forsade och fått in en flisa i ögat så att jag fick hämta honom och åka till doktorn på vårdcentralen.

 

I helgen har vi laddat batterierna genom ett kräftkalas igår och en lugn hemmadag idag. Nu ser vi fram emot en ny vecka som förhoppningsvis innehåller lite mindre drama.

 

Runt sex timmar har vi spenderat nere på stan idag. Det har varit stadsfest och vi har roat oss med att fika, shoppa, snickesnacka med vänner och bekanta, titta på simtävling, hoppa hoppborg, få ballonger, titta på folk... men framförallt har vi varit på konsert med Markoolio. Hela stortorget var fyllt av barnfamiljer, och Alvin rockade på bra efter en lite trevande inledning.

 

Allt detta har resulterat i en rätt så sömning kväll hemma hos oss.

 

 

 

Jag satt och gick igenom en massa foton från senaste månaden, och hittade några som jag redan hunnit glömma. Alvin fick låna min kamera och fotade för glatta livet när vi var och fikade på Krusenstierska härom veckan. Han tycker att det är väldigt roligt, så om något år (när han lärt sig vara rädd om saker) kommer nog tomten med en kamera till honom. Tills dess får ni njuta av dessa mästerverk.

 

Jag önskade mig ett foto på mig och mina lintottar i födelsedagspresent. Det kan tyckas simpelt, men jag hade en känsla av att det kunde bli klurigt att få till. Resultatet talar väl egetligen för sig själv.