Pysselmaja

Min plan för den här hösten var att gosa med Axel, mata Axel, leka med Alvin, följa Alvin till och från dagis, ta en kopp kaffe emellanåt - med eller utan sällskap. Den planen verkar stämma rätt bra för det är ungefär så som min vardag ser ut (bortsett från all städ, tvätt, plock och disk). Men förutom detta fungerar jag också som projektledare för familjen. För att underlätta detta arbete har jag köpt en fin familjekalender som nu hänger i köket och håller reda på oss. I ärlighetens namn är den inte direkt fullklottrad, men min hjärna är i en lätt föräldraledighetsdimma just nu så utan kalendern skulle vi troligen missa alla våra åtaganden.

 

 

Den här soffbilden är några månader gammal och är inte särskilt "snygg". Men jag tycker väldigt mycket om den av helt andra skäl eftersom den säger så mycket om den dagen då Axel föddes. Jag tog bilden en stund efter att vi kommit hem från förlossningen, vilket innebär att Axel är ungefär tio timmar gammal. Alvin, som haft en helt galet omtumlande och lång dag*, tyr sig till mormor som han spenderat dagen med. Egentligen är det helt otroligt att han från första stund sett sin lillebror som en självklar del av vår familj.

 

Härom veckan kom vår söta granne in med en skål äpplen som hon inte orkade ta sig an. Dem förvandlade jag (med hjälp av Alvin) till en plåt med äpplerutor och en gryta med kräm. Det kändes fint att kunna göra något gott av sådant som annars skulle kastats!

 

Jag har klurat ett tag på vad jag skulle fota på temat stilleben, men har insett att verkligheten är den att vi inte har några. Varje försök att piffa lite här hemma slutar med att alla sakerna förflyttas och förvandlas till leksaker. Därför skiter jag i det just nu. Ingen bild alltså...

Hösttider är tetider! Efter ett besök på stan i veckan fick jag med mig den här påsen hem. Eftersom jag ännu inte kommit till att tömma över innehållet i en burk sprids en härlig väldoft i köket just nu.

 

Det vackraste jag vet är att se dig när du sover.

 

Jag virkade en mössa till Axel härom veckan. När Alvin såg det ville han såklart också ha en. Den skulle vara blå. Eftersom jag inte hade nåt bra garn hemma fick han följa med till garnaffären och välja själv. Väl i affären ville han inte ha något annat än rosa. Om han inte hela tiden innan sagt blå hade jag självklart köpt det rosa, men nu enades vi till slut om dessa. Hoppas han inte hinner ändra sig igen innan mössan är färdig.

 

Just nu vore min drömresa ett par veckors sol och bad tillsammans med min familj. Vi skulle bo på ett fint hotell med ett härligt poolområde och schysst mat. Det skulle finnas barn-klubb så att Alvin fick leka av sig några timmar per dag samtidigt som vi andra kunde slappa lite. Självklart skulle vi ha all-inclusive, och tillgång till en tränings/spa-avdelning. Det skulle vara sol vare dag och 28-30 grader i luften på dagarna. Det bästa av allt vore om vi kunde teleportera oss dit så vi slapp själva resandet!

 

Eftersom detta är just en drömresa har jag så klart inga foton. Men en bild från förra årets superhärliga Mallis-vecka kan jag bjuda på.

 

Vår livs hittills bästa investering, sedd från ovan. Vi betalade 80 kronor för den förra våren och det har blivit galet många timmars användning sedan dess (och det kommer sannolikt bli många fler).

 

Varför tillverkar man halkstrumpor till små bebisar?

 

Träning är livsviktigt för att hålla framtida sjukdomar borta. Men om det vara vore för det är jag inte så säker på att jag skulle träna särskilt mycket. För mig är det en förutsättning för att orka med vardagen, vare sig det handlar om stillasittande på jobbet eller att bära runt på små pojkar. Nu när jag är hemma hela dagarna är träningen också ett sätt att komma ut. En kväll i veckan lämnar jag herrarna hemma och åker ner och kör ett pass på Friskis. Det är MIN stund och jag njuter i fulla drag, även om det värker i musklerna!

 

Sedan jag fick barn, och tiden därmed blev ganska begränsad, har jag också börjat uppskatta hemmaträning. En powerwalk som avslutas med några totalövningar är bra mycket bättre än ingenting.

 

Det jag berättar om här är en del av mitt och min familjs liv, med stark betoning på det positiva. Det finns såklart andra delar som av olika skäl aldrig hamnar här. Till temat "mitt kök" tänkte jag dock bjuda på en mindre smickrande detalj.

 

 

När vi renoverade köket för lite drygt tre år sedan visste vi inte hur vi skulle göra med telefonjacket bredvid spisen (vem kommer på tanken att sätta ett där??). Måtten på kaklet stämmer dåligt med storleken på det fyrkantiga uttaget. Så skulle vi pussla dit ett uttag, kakla över alltihop eller lösa det på ett helt annat sätt? Vi tänkte att vi funderar på saken och tryckte dit ett lock till en takdosa enligt "man tager vad man haver"-principen. Gissa vad som sitter kvar än idag! Kanske dags att att avrunda den här tankestunden snart och skrida till handling...

 

 

 

Någon som har lösningsförslag förresten? ;-)

Längs cykelvägarna häromkring är det här en vanlig syn just nu. En liten pojke i full fart på en balancykel (himla fiffig grej det där).

 

Jag har verkligen sackat efter i fotoutmaningen, men här kommer en bild på temat Entré. Den föreställer vår trädgårdstomte som vaktar vår entré dag ut och dag in.

 

Jag har lite blandade känslor för den. Egentligen har jag svårt för trädgårdspynt av olika slag, men vi fick den när vi nyss flyttat in i huset så det känns som att tomten och huset hör ihop på nåt sätt. Dessutom är den ganska söt. (Jag är dock tveksam till om den kommer att vakta vårt nästa hus)

Min (vardags)frukost består oftast av gröt gjord av fiberhavregryn och vetekli eller krossade linfrön. Till det en klick keso, lite frysta bär och en skvätt mjölk. Tur att jag inte har en frukostblogg. Den skulle bli ganska enformig!

 

Jag ska inte ta åt mig äran av att ha tillverkat mitt halsband, men en guldsmed har gjort det helt enligt mina önskemål. Själva kedjan är faktiskt en konfirmationspresent som sällan kom till användning i sin dåvarande form. Det är roligt att ha ett smycke som är helt unikt och det är en av mina allra käraste ägodelar.

 

Just idag känns det inte så lockande eftersom det är grått och regnigt ute, men en av mina favoritplatser är faktiskt i en bakåtlutad stol på vår baksida. När jag väl får ro att sitta där är det total avkoppling.

 

Lägg till lite sol, en fotpall, en kopp kaffe och ett glansigt magasin (+barnvakt)!