Pysselmaja

Jag är nog lite trögtänkt, men det händer fortfarande att jag glömmer bort att jag är gravid. Men blivande konståkerskan/hockeyspelaren är väldigt duktig på att påminna mig genom en rad gymnastiska övningar. Det är en väldigt märklig men samtidigt härlig känsla att så tydligt känna att någon rör sig inuti magen.

Jag skulle gärna vilja dela med mig mer av detta med P, men varje gång han lägger handen på min mage blir det kav lugnt därinne. Till viss del får han dock skylla sig själv eftersom han tappar tålamodet efter bara några sekunder och krasst konstaterar att ”äsch, han vill ju inte!” (´han´ är för övrigt arbetsnamnet vi använder, trots att vi inte har en aning om vilket kön barnet har)

Annars räcker det med att sänka blicken för att bli påmind om hur det ligger till. Jag ser nämligen inte mina fötter längre (om jag inte fuskar och lutar mig framåt!).


Det har hänt flera gånger senaste veckan att jag fått kommentaren ”Så tjock du har blivit!”. Vad svarar man på det?
- Ja, jag har bestämt mig för att skippa Beach-09
- Ja, det blir ju lätt så när man väntar barn
- Kul att du noterat det
- Jaså, det tycker inte jag
- Mm, jag har svalt en fotboll
- Annat?

Att jag själv förundras över den ständiga tillväxten av min kropp är en sak, men hur förvånande kan det egentligen vara för andra att någon som varit gravid i 6 månader är rund om magen?