Pysselmaja

Hux flux så fick vi ta en VAB-dag. Då gäller det att gilla läget och att roa sig bäst man kan. Medan Axel sov middag plockade Alvin och jag fram pysselsakerna och knåpade ihop några små julgransprydnader. Julpysslandet har därmed dragit igång tidigt i år.

 

Jag har i olika sammanhang hört talas om geocaching, men det är först nu jag insett att det är något vi skulle kunna ägna oss åt. I helgen testade vi för första gången. Vi letade efter tre olika "skatter" och hittade två av dem, men det viktigaste var att vi kom ut och gjorde något tillsammans. Jag tycker ibland att det är svårt att motivera pojkarna (och mig själv) att gå ut när vädret är lite halvtaskigt, trots att jag är väl medveten om att att vi alla mår mycket bättre om vi får komma ut och röra på oss en stund. Därför var det här med geocaching en väldigt passande aktivitet för oss. Vi kommer förmodligen inte att bli så drabbade av detta att vi åker på cach-semestrar eller så, men vi kommer alldeles säkert ge oss ut och leta igen när vi inte har nåt bättre för oss.

 

Vi har ganska länge (åtminstone sen i somras) pratat om att vi borde köpa Alvin en ny säng så att Axel skulle kunna få hans gamla, och därmed slippa spjälsängen som han kännts lite för stor för. Eftersom det inte varit någon akut fråga har det liksom inte hänt så mycket... Men så i måndags fick Peter och jag chans att smita iväg utan barnen till stans möbelvaruhus för att titta på soffbord (en annan sak som stått på fixa-listan ett tag). Vi hittade och beställde ett och kände oss nöjda med det. Under veckan väcktes dock tanken på att om vi ändå kommer att ha ett gammalt bord som vi inte vet vad vi ska göra med, varför inte skaffa lite fler möbler som vi inte heller vet vad vi ska göra med!

 

I lördags bar det därför av till IKEA. Lite svettigt med två energiska söner, men det gick ok och vi fick bland annat med oss en säng hem. Därefter började operation rockad! Axels spjälsäng och Alvins soffa (yey!) hamnade på altanen i väntan på bättre tider. En ny fin säng flyttades in på Alvins rum och juniorsängen hamnade på Axels rum. Både grabbarna verkar väldigt nöjda med detta!

 

Alvins sänghörna

Väntan har varit lång de senaste veckorna, men i fredags kväll hände det. Alvin tappade sin första tand! Han riktigt bubblade av lycka och spänning. Han hällde lite vatten i ett glas och la i sin lilla tand. Funderingarna var många om den där tandfen. Var hon stor och läskig? Vad skulle hända om hon kom upp för trappan just när han nattvandrade?

 

Kvällen höll dock på att sluta i ett stort antiklimax då vi insåg att Peter ställt in glaset (och därmed tanden) i diskmaskinen! Istället för en tand hittade tandfen därför en lapp där det omsorgsfullt var skrivet "TITTA I DISKMASKINEN". Hon verkar ha nöjt sig med det, för det låg en peng i glaset på lördagsmorgonen! Vi vaknade av en glad liten trudelutt nerifrån vardagsrummet, Jag har tappat en ta-and å jag har fått en pe-eng...

 

 

Så har det hunnit bli midsommar. De senaste månaderna har bara rusat fram! Vi hade varken fått inbjudan till eller styrt upp någon festlighet själva, så vi firade midsommar på egen hand. Vi brydde oss inte ens om att åka iväg till någon av de offentliga festplatserna, barnen brukar ändå inte uppskatta det särskilt mycket. Vi fick i alla fall till stångtillverkning, blomplockning, kofta på - kofta av, sillunch, dans kring stången och kylslagen grillmiddag. Check på de flesta midsommarmomenten med andra ord!

 

Jag kan inte för mitt liv begripa hur folk med små barn lyckas renovera hela hus. Vi skulle ju bara fixa till altanen lite. Det tar väl ett par helger tänkte jag. Nu tänker jag att det är runt tio veckor kvar innan sommaren är slut, och jag hoppas att vi är klara innan dess. Det är visserligen ganska kul att ha ett projekt att dona med, men herregud vilken tid det tar. Tur att jag tagit lite bilder så att jag kan se att det faktiskt händer nåt.

 

Lördagen bjöd på fantastiskt väder med sommarkänsla. Lägligt nog hade vi planerat in demolering av altanen och grabbarna verkade ganska roade av lite hederlgt kroppsarbete.

 

Så här års brukar vi alltid roa oss med lite altanfix. Det brukar innebära att röja bort allt skräp vi ställt ut på altanen under vintern, att torka bort några spindelnät och att ställa fram möblerna. I år är altanfix-projektet aningens större då vi gett oss på att renovera den. Eftersom vi samtidigt ska jobba, laga mat, träna, städa, socialisera och framför allt ta hand om och umgås med två buspojkar känns det som att det går i snigelfart, men framåt går det i alla fall. I helgen har jag avslutat mitt jobb med att skura golvet som jag hållt på med ett tag. Det har varit en utmaning eftersom det är minst fem år sen det gjordes senast (förmodligen längre).  

 

 

Det kändes verkligen som att livsandarna vaknade till liv i helgen, och plötsligt hade vi en massa energi. Vi jympade, krattade, gödslade, rensade, planterade, pratade med grannarna, bytte ut vinterdäcken, lekte, tvättade bilen, fikade, solade och lekte lite till. Till råga på allt åkte kameran fram efter månader av nollinspiration från min sida. Tänk vad lite sol och värme kan göra!

Trot eller ej, men Axel har utvecklat sin vokabulär. Han säger "pappa" (om alla i familjen), "den", "datta" = jacka och "danta" = vantar. Mer eller mindre användbart..!

Vi anmälde Alvin till konståkningsklubbens skridskoskola som hade terminspremiär förra helgen eftersom vi har en idé om att han skulle tycka att det är kul att åka skridskor. Det var verkligen en Bambi på hal is som vi släppte ut på isen, men efter ett tag tog sig en av ledarna an honom och han åkte faktiskt lite själv. Även om han ville åka hem innan passet var slut så verkade han tycka att det var helt ok.

 

Den här helgen vägrade han dock att åka dit. En kombination av att vi inte skulle vara med honom på isen och att han var besviken över att han inte var lika bra som de på TV (konståknings-EM) var skälen. Men när vi föreslog att vi skulle gå bort och åka lite på dämmet en bit hemifrån blev han pepp. Kanske är det där han kommer att utvecklas till en fullfjädrad skrinnare?

 

 

 

 

 

 

 

Axels verbala förmåga är fortfarande väldigt begränsad, men vi glädjer oss desto mer när han gör framsteg. I helgen lärde han sig till exempel att viska och är sjukt söt när han gör det!

 

Hans vokabulär består av 'titta', 'dää' och 'tff tff tff' som betyder tåg. Alvin kom dessutom härom dagen på att han säger 'atjo' när han nyser. Med god vilja är vi alltså uppe i fyra ord :-D

Julen har i år bestått av en miniturné genom Oskarshamn. Vi har gått från kalas till kalas och träffat många kära familjemedelmmar. Det har varit hur härligt som helst, men det höga tempot och livet i kappsäck tar på krafterna! Nu är vi hemma och andas ut lite samtidigt som vi passar på att tvätta och plocka och leka med de nya leksakerna.

 

Till skillnad från förra året då Axel fick "bebissaker" bestod julklapparna i år i mångt och mycket av saker de båda kan och vill leka med. Alvin lånar gärna Axels saker men har lite svårare för att låna ut sina. Det blir en pedagogisk uppgift att lösa framöver.

 

 

Peter och jag levde tillsammans ganska länge innan vi fick barn. På den tiden var det där med julpynt ganska sparsmakat. Någon stjärna i fönstret och en adventljusstake var oftast det hela, men häromdagen insåg jag att det smugit sig in ett och annat pynt de senaste åren. En hel del är förstås dagisalster och dem är jag oerhört glad över, både för att mina söner gjort dem och för att det gör hemmet mer personligt och härligt. (Den dagen de släpar hem en massa smällkarameller vet jag dock inte vad jag ska göra, det är det fulaste jag vet.)

 

Pojkarna arbetade flitigt och koncentrerat med att klä granen igår. Alvin klättrade upp i soffan för att få lite höjd på pyntet och Axel valde kulor och visade mig vilken gren de skulle sitta på. Tyvärr fick Peter och jag lite minuspoäng eftersom vi missade att testa ifall ljusslingan funkade innan vi satt upp den. Men nu lyser det fint!